Halle, Nordhausen
8-11 maj 1986

För ovanlighetens skull har vi åkt till DDR 1986. Det orginella med årets resa var att det var en tre-dagars-färd, något som vi aldrig upplevt tidigare. Skälet till detta var att turistministeriet i DDR bestämt att vi kunde åka en torsdag kväll och åka hem på måndagen istället för som vanligt onsdag kväll - söndag. Så går det till i en demokrati.... Inte minst med tanke på årets abstrusa hotelpris beslöt vi dock att åka hem redan på söndagen. LW 1986

  Halle motsvarade sitt rykte såsom varande ett av DDR's mindre skojiga ställen. Det visade sig dock finnas en ganska fin Altstadt i vars mitt, vid rådhuset, ststyn av stadens store son, Georg Friedrich Händel, blickade ut över den livliga spårvägstrafiken. Vissa deler av Altstadt höll dessvärre på att ramla ihop, vilket åtgärdades genom att kalla på en bulldozer och sedan anlita en (troligen svensk) arkitekt för att konstruera nya hus som inte passar i en innerstad (eller någon annanstans för den delen). LW
Halle - Markt, ©PG Andersson 1986    
  En stor del av Halles spårvägslinjer går, som så ofta i DDR, till monstruösa, nybyggda ghetton där möjlighen en gammal kyrka eller lantgård påminner om en svunnen, lantligare tid. Det största ghettot, med det romantiska namnet Halle Neustadt och sådana trevliga områden som Block 778 och Wohnkomplex IV, saknar dock spårvagnsförbindelse. LW
Merseburg, ©PG Andersson 1986    
  Det finns dock en linje som är värd att befara, nämligen linje 5 söderut till Bad Dürrenberg. Linje 5 är en riktigt gammal klassisk förortslinje, som t o m har rörlig konduktör och där de vanliga spårvägsbiljetterna inte gäller. LW
Merseburg, ©PG Andersson 1986    
  Det finns även en pendellinje i Merseburg på vilken man kör egna, hembyggda tvåriktningsvagnar. LW
Merseburg, ©PG Andersson 1986    

Vid Malmöavdelningens traditionella vårresor söderut plägar de olika deltagarna besöka skilda orter med spårvägstrafik i närheten av resans huvudmål. Så var även fallet vid 1986 års resa till Halle (Saale). Fyra personer tog på lördagsmorgonen den 19 maj ett Eilzug till den mindre staden Nordhausen, 97 km väster om Halle (Saale), för att där åka och fotografera stadens spårvägsnät. GLv 1986

 

Vid ankomsten befanns att stationskiosken, som säljer spårvagnsbiljetter, stadskartor, vykort och en del annat, hade stängt en kvart tidigare och ej avsåg att öppna mer för dagen. Man hänvisade till kiosken vid Arnoldstrasse, där spårvägslinje 2 har sin ändpunkt i centrum. Hoppet stod till kiosken vid Arnoldstrasse så dit var det väl OK att åka. GLv

Norhausen - Arnoldstr, ©PG Andersson 1986    
 

Vagnen startade och sedan Brücke des Friedens överkorsat vattendraget Zorge rasslade den raskt förbi Arnoldstrasse, eftersom hållplatsen i aktuell färdriktning låg en god bit nordligare. Alla fyra nordborna hann dock snabbt uppfatta att kiosken var mycket stängd. GLv

Nordhausen - Parkallee, ©PG Andersson 1986    
 

Knappt tio minuters resa från Hauptbahnhof nåddes den nya slingan vid Kreiskrankenhaus. Där stod redan en vagn tidigare. Eftersom före avgång från Hauptbahnhof en vagn fyllt på bakom i slingan och senare en vagn hade mötts, kunde slutsatsen dras att trafiken just då låg nere på linjen och att två vagnar stod i varedera slingan!!! GLv

Nordhausen - Kreiskrankenhaus, ©PG Andersson 1986    
 

Ett postkontor var närbeläget - kanske såldes det biljetter där - men nej, lördagsstängning var införd. Faktum är att hela nätet i Nordhausen, effektiv åktid 35 minuter, av främlingarna från norr avåktes utan Nordhausen-biljetter, men ingen kände sig som svartåkare! Vi ville ju ha haft Nordhausen-biljetter. GLv

Nordhausen - Altentor, ©PG Andersson 1986    

På söndagen lämnade vi utan större saknad vårt dyra hotell (315 kr p p i dubbelrum) och drog åter mot Bhf Lichtenberg i Berlin. Efter en potatissoppa på en Mitropasylta vars stil var helt obeskrivlig (kan ej beskrivas - måste ses) äntrades vi ett fullsatt tåg mot Sassnitz. Vi fick i år åka lokalvagn på denna trivsamma sträcka, men DR körde dock, i sin outsägliga godhet, ner vagnen till färjestationen i Sassnitz. Tullbyråkratin fick dock sitt genom att vi fick inte gå ombord på färjan, utan fick tränga oss ombord på det ordinarie tåget som sedan körde oss ombord. LW 1986

Åter till Resor till DDR

-

Senast uppdaterad 26 december 2004

Samtliga bilder och text (om inte annat anges) ©PG Andersson, 2004